När jag var liten ( 50år sen så där ),,,,,,
o då när jag gick i skolan, hade jag problem med att skriva o väldiga problem med att läsa.
När jag skulle läsa en bok t.ex. så tog det väldigt lång tid, för jag ville liksom uttala ordet i normal prathastighet i hjärnan, så ibland när jag kom till ett ovanlit ord som hade konstig stavning så kunde jag fastna vid det ordet för att i hjärnan få rätt uttal.
Jag hade absolut inga problem med att lära mig bokstäver, men hade ibland problem med att skriva ett ord som stavades annorlunda än hur det talades.
Inta fick man något stöd från skolan, för inte va det någon som förstod då att detta var ett problem många hade o som man kunde få hjälp med.
När jag blev äldre hade jag tränat upp mig såpass så jag klarade mig bra. läste böcker men i min egna takt, men gav mig inte bara för att det gick lite långsamt. Skrivandet blev lättare men det berodde nog bara på vanan, för jag skrev mycket o ingen sa till mig att jag skrev för långsamt, så skrivarglädjen fanns där.
När jag sen vid 41 år ålder drabbades av en aneurysm som brast så brast också nästan allt jag tränat upp.
När jag vaknat upp från en tids nersövdhet så var jag som ett litet barn igen, kunde knappt tala o när jag talade var det knappt förståligt, afasi kallas det för men det försvann nästan helt efter ett par år,
Läsa kunde jag inte alls, alla bokstäver blandades, skriva kunde jag inte för det va samma sak där plus att högersidan av min kropp blivit förlamad o jag var högerhänt.
Men träning träning !
Ja,,,,varför skrev jag nu detta ???? vet ej, kanske för att det kom fram "I mitt huvud, just nu"
